Börjar inse hur det är fatt med mig och försöker nu lära mig på nytt hur man lever.
Går la sådär men jag har faktiskt hjälp av Sunna i detta. Hon är en spegel av mig i många lägen.

Efter att J hämtats av sin avlastfamilj så drog jag och Sunna till apoteket i byn för att hämta ut en salva jag fick utskriven i fredags hos läkaren. Så klart hade de inte just den hemma.  
Jag frågade om hon trodde att det andra apoteket i grannbyn hade den hemma så hon erbjöd sig att inga. Blev förvånad måste jags äga eftersom allt sånt brukar vara omöjligt.
Å andra sidan förklarade jag mitt problem och hon förstod.

De hade iaf 2 tuber kvar så de la undan en till mig. Jag for dit och smsade en mycket god vän, SL, på vägen. Hon var hemma några timmar så jag kunde kika förbi på vägen hem.

När jag väl kom till det apoteket så var det ju halva byn som stod i kö kändes det som. Men det tog bara 20 minuter =)

Meningen var att jag och Sunna skulle gå en runda inne i vår by men det sket ju sig.

Vi drog till SL ist och Sunna visade för första gången vad hon går för.

Vi har inte tränat supermycket enligt min mening men ändå kunde jag ha henne lös från parkeringen och till SLs radhuslänga.

Där var både massor av nya dofter OCH en hund som satt i en lägenhet och skällde.

Sunna sket i hunden men nosade runt lite vilket var okej eftersom jag ville att hon skulle kissa.
Nu när hon stått på kortison så dricker hon väldigt mycket och kan då inte hålla sig.

Imorse upptäckte jag att hon satt sig på två ställen i Js sovrum. Som tur var på de små mattorna.
Då hade det gått kanske 5 timmar sen hon var ute sist eftersom jag la mig sent.

Hon skämdes otroligt mycket så hon gick å la sig undangömt och hela hon visade att hon visste att det var fel.
MEN. Sjuka djur kan inte svara för vad de gör. Jag har försökt att visa att det är okej genom att inte fästa någon vikt vid det.

Just nu är det lite svårt att läsa av Sunna. Hon är dämpad och lugn och sådan brukar hon inte vara riktigt. Men så länge hon mår bra igen är jag nöjd.

När vi kom in till SL så nosade Sunna runt så klart och det fick hon. Altandörren var öppen men Sunna gick inte i närheten av den.
Jag lär selen vara på just in case, detta är första gången vi gör något sånt här. Hon har aldrig tidigare träffat SL eller varit i hennes lägenhet.

Sunna har en tendens att ha svårt att varva ner och lägga sig men jag sa åt henen att ligga och sen låg och ner och vilade, eller iaf i det närmaste.
Jag begär inte allt förrän JAG vet hur jag ska göra för att vi ska nå dit men detta kändes som en bra början.

Efter några timmar kom SLs son T <3 Han är en så underbart go och mysig kille så självklart passade jag på att kramas lite! (Och ja, i mitt förhållande är sådant tillåtet. Det finns inga gränser om man är ärlig så det så!)

Jag sa åt Sunna att sitta i köket och det gjorde hon.
Det kom alltså in två HELT främmande personer i rummet och hon hoppade inte fram utan tittade på mig.

Det är så JAG vill ha det. Jag vill kunna veta att det jag ber henen om gör hon när det väl gäller.

Och hon grejade det. Hon fick gå fram först när jag sagt varsågod.
Hon fastnade direkt för T och ville gärna följa med och kika vad han gjorde *s*

Det första T säger när han kommer in i köket är ”Men GUD vad smal du blivit. Jag känner knappt igen dig! Vad snygg du är”

*s*
Ja, han har alltså inte sett mig sen strax efter operationen eller om det var före?

DET var så jäkla härligt! Nu har jag ju gått upp en del men bara några kilo, typ 3.
Med tanke på att jag varit sjuk igen har jag haft svårt att träna och röra på mig och kosten ja.. Där finns mycket att önska. Färre mackor och mer regelbundet.

Dock är det svårt när vi är iväg på möten 5 mil bort. Ska jag hala fram fil eller gröt liksom?

Ja ni fattar. MEN så länge jags tår still här är jag rätt okej med det.
Blir jag av med tarmvredshelvetet så tror jag den där skräcken som sitter i ryggraden försvinner.

Så fort jag slappnar av och försöker leva normalt så PANG – tarmvred!


Efter att vi kramats hejdå med alla så tog jag och Sunna en sväng upp i skogen där SL bor.
Grejen är att jag bott där också innan men vår hyresvärd tog livet av sig och det blev exekutiv auktion. Eftersom vi tidvis inte hade vatten och på vintern frös det totalt samt en hel del andra problem valde vi att flytta.

Det är verkligen vemodigt att gå förbi mitt gamla hus. Såå många minnen. Så mycket har hänt. Det var i det huset hela mitt liv förändrades för evigt - Jag fick ett barn, och inte bara det, för tidigt.
Jag började min rea mot vuxenheten där. Jag tror ingen är mamma från första dagen. Man blir det allt eftersom mer och mer.
Klart man är mamma när man får barn men om jag tittar tillbaka så är jag mer mamma nu på något vis.

Men det är hur som ändå en klump i magen. Jag saknar dock inte huset så utan området, en del underbara grannar..

Och jag saknar min älskade SL <3

Hon är för övrigt Js enda Gudmor =)

SL är en människa som det är lätt att älska! Hon gör så roliga saker för privat är hon tankspridd så det förslår *s*
Ibland när vi var ute och handlade förr så körde hon sin manuella bil. Eftersom hon kör en automat på jobbet så glömmer hon dra handbromsen så det är inte en gång jag fått stå och hålla bilen som velat rulla lite, tills hon fått dragit handbromsen *s*

En gång vart hon inlåst i en antikvitetsbutik på sin lunchrast när innehavaren tog lunchrast. Där stod hon med väntande kunder *s*

Hon är underbar!


Iaf.. Jag lät Sunna vara lös. Lite spänd var jag först men nej. Tänk att allt går bra! Och det gjorde det. Jag visualiserade allt.

Vi gick förbi en skällande obalanserad hund som stod i en trädgård, den störde iofs Sunna lite men sen sket hon i den.

Hon funkar verkligen SÅ jäkla bra! Visst har vi massor kvar att jobba på med lydnadsdelen men detta sporrar så otroligt!!

10 minuter efter att jag kommit hem så kom avlastfamiljen tillbaka med J som hade badat med dem och ätit på restaurang.

Som på förmiddagen när de hämtade J så satte jag Sunna eftersom pappan i familjen är allergisk, och Sunna fann sig fint i det båda gångerna!


Jag är så jäkla stolt över min hund!!!

Det som hände i måndags har nog färgat mig lite. Jag förstår nu vilken enorm betydelse Sunna har för mig och hur BRA jag mår av henne.

Ad astra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är verkligen fullt ös just nu. Jag sover inte längre. Är inne på mitt andra dygn utan sömn nu.Varför? För att slipap tänka. Jag ÄR lycklig. Men det finns bitar av mitt liv som är tunga.Att behöva ha tenktalerna ute HELA tiden för att kolla av Js ...

Varför verkar så mycket gå ut på att se så smal ut som möjligt? Kläder ska dölja valkar, framhäva ens bästa sidor osv. Och är man någon som inte följer strömmen så blir man uttittad för att man antingen visar hur stor/fet mage man har, vilka valkar ...

Julgranar..Nåt/några år hade jag rosa gran. En från Rusta om jag inte minns fel.Jag vill ha en blp och en i silver men med tanke på att de inte är gratis så avstår jag till förmån för den rosa jag har vars fot gått sönder.Förra året hade vi grön gran...

En smart sak är när man ställer saker som ska upp på andra våning MITT i trappen istället för i kanten där de glöms bort och bara samlar damm tills jag en gång i halvåret får et PMS-ryck och sorterar allt som då är totalt inaktuellt. Dock låter jag b...

Undrar vad det var för innehåll i påsen jag fann i min handväska (resväska som en del kallar den, jag nöjer mig med kontor/överlevnadsväska för jag kan klara mig en månad på en öde ö bara jag har med mig den) ?De kan ha varit korv från förra gången v...