det kunde bli värre så blev det de.

Hela kroppen skriker. Vill bara fly bort. Försvinna. Slippa allt nu.

Varför ser han inte? Varför förstår han inte?

Det är så små saker egentligen. För mig är de enorma dock.


Jag finns inte längre. Jag räknas inte.

Jag är ett skal som går på autopilot.

Är det så här jag vill att mitt barn ska se sin mamma?

Kommer bara inte ur det.

Har dock tagit ytterligare ett beslut idag.
Jag ska göra mer ensam. Då slipper jag påminnas om hela tiden vad som saknas.

Jag undrar om jag någonsin haft det? Kanske har jag bara inbillat mig?

Det riktiga oron från hans sida har aldrig funnits. Kanske är det sådan han är?

Jag kan inte ändra honom men vill jag leva såhär?


Jag kan klara precis allt i hela världen ensam för jag har min J. Han behöver mig och han litar på mig.

Men det finns en pusselbit som jag inte har som han tillför.

Visst sviktar orken. Självklart. Det är mycket runt.

Men när man få lutar sig mot det andra benet och det sviktar och rikserar att falla av, ja vad är det då för ben att räkna med?


Jag tänker inte säga en enda gång till honom att jag hade hoppats på att VI skulle göra något ikväll.

Det äcklar mig att det gått från det som var sagt - En till utöver. INTE - istället för.

Nu är det istället för.
Visst får man nytändning av nya människor. Ja, men att gå från att vara helt känslokall till detta?
Det gör ont.

Att ta e dusch och sen sätta sig i soffan och fråga om man ska kolla på en film är inte romantik. Om man nu får använda det vidriga ordet.
Det är enkom vidrigt för att jag så länge saknat det men nu stängt av det behovet. Men ja, längtan ligger ju där.

Lite mer effort saknas. Finner inte det svenska ordet men ah..


Visst att diska upp är mysigt gjort men det är vardag!

Att laga saker, greja och fixa det där som som ligger och stör, det är för mig lyx!

Jag kan inte gå ner och fixa kattluckan, alltså såga hålet större. Det finns grodor på andra sidan och jag har en verklig grodfobi.

Varför är det grodor där nere då? Tja, han har inte tätat dörren så de kommer in.
Ganska länge var det ingen lucka i själva kattlukcan så jag köpte en ny och hans ågade upp hålet större, men inte tillräckligt så nu kommer inte katten in utan massa bök. Ut kommer den inte alls.

Jag köpte nätverkskabel på enligt hans önskemål när jag var i stan och handlade. Detta då teven bara pixlar sig. Det kan bero på att vår Ruckus inte får kontakt av någon underlig anledning.
Vart kabeln ligger? På köksbänken.

Där kommer den ligga tills jag anntingen blir rasande och han gör det eller jag gör det själv.

Mest troligt inget av det. Den kommer hamna i nån låda och sen tappas bort.


Det är så mycket som måste göras som gör att jag vantrivs. Jag är ensam om det.
Därför måste jag också dra igång allt. Planera in. För det görs absolut inte ensam av någon annan. Inte heller något intiativ.

Det är inte intiativ att föreslå att man ska göra det en viss dag. Man måste sätta igång själv också.

Man mpåste inte vara händig och bygga verandor. Jag kan egentligen ingenting men jag försöker. Jag kommer med ideér. Han gör ingenting.

Jag undrar egentligen hur mycket vi pratar normalt? Jag försöker nu undvika honom helt. Det är inte svårt för vi säger inte mycket.
När jag svarar neutralt reagerar han inte på det.

Han verkar framställa sig som en man som bryr sig, är empatiskt och ganska reko.

För mig är han ett svin med skillnad att han inte slår mig.


Hade jag bara klarat mig ekonomiskt hade jag förändrat mitt liv. Mitt och Js liv.


Jag smsade honom igår när han var på jobbet. Fick något halvhjärtat svar men det nämndes inte ett skit om det viktiga jag skrev.
Sen vart det het tyst.
Skrev något till men inte ett ljud.
Imorse hade jag fått ett sms där han förklarar att hans inkorg var full, ja det är ingen sån Iphonehistoria, men han nämnde inget om att jag skrivit att jag skulle gråta mig till sömns tex.

Jag undrar hur länge det ska gå innan det inte ens är värt att försöka reparera?


Jag vet att detta inte pågår hela månaden. Vissa tider så blir jag mer sårbar, det är då jag får kontakt med mina känslor. Resten av tiden trycker jag ner allt.
Men för varje månad så blir det bara värre och värre.

Jag orkar inte trycka ner mer.

Jag skyller alltid på mig själv. Att det är mitt fel av en miljon olika orsaker.

Men hur kan det alltid vara bara mitt fel?

Fast ja, när vi bråkar så heter det ju "jag försöker gör aallt jag kan" osv.
Jo jo.. Men kan du inte bättre än så här så..


Han kan i vissas ögon tänkas se bra ut. Det var länge sedan hans utseende tilltalade mig.

Det är mycket gnäll från hans sida. Påpekar man något eller något går fel så ska det avslutas med buller och bång.

Är det inte hans Facebook-sida som ska avslutas fört stt ingens kriver något, någon skrivit (läs hans mamma) något som HAN tolkar ord för ord så är det nån annan korkad anledning.

Jag skapar nya kontakter titt som tätt. Han sitter och gnäller för att han aldrig lär känna någon. HAN som har ett arbete och som träffar folk, men de räknas inte för de är så få bla bla.


Fan. När ska jag våga kasta mig ut? Antingen kicka ut honom på allvar eller skaffa mig en egen liten lägenhet med J.

Vem som får vårdnaden*? Tja, vi har delad och jag är boendeföräldern och också den som sköter ALLA kontakter kring J.

Han bryr sig inte ens om att ha en ekonomiskt planering. Han bukar säga att jag har koll å sen lämnar han över allt till mig.
Vanligen får man tjata en vecka för att räkningarna ska betalas.


Det är inte lättare att leva ensam med ett barn som J men det är då rakt inte enklare att tro att det man lutar sig mot ska stå kvar och hålla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är verkligen fullt ös just nu. Jag sover inte längre. Är inne på mitt andra dygn utan sömn nu.Varför? För att slipap tänka. Jag ÄR lycklig. Men det finns bitar av mitt liv som är tunga.Att behöva ha tenktalerna ute HELA tiden för att kolla av Js ...

Varför verkar så mycket gå ut på att se så smal ut som möjligt? Kläder ska dölja valkar, framhäva ens bästa sidor osv. Och är man någon som inte följer strömmen så blir man uttittad för att man antingen visar hur stor/fet mage man har, vilka valkar ...

Julgranar..Nåt/några år hade jag rosa gran. En från Rusta om jag inte minns fel.Jag vill ha en blp och en i silver men med tanke på att de inte är gratis så avstår jag till förmån för den rosa jag har vars fot gått sönder.Förra året hade vi grön gran...

En smart sak är när man ställer saker som ska upp på andra våning MITT i trappen istället för i kanten där de glöms bort och bara samlar damm tills jag en gång i halvåret får et PMS-ryck och sorterar allt som då är totalt inaktuellt. Dock låter jag b...

Undrar vad det var för innehåll i påsen jag fann i min handväska (resväska som en del kallar den, jag nöjer mig med kontor/överlevnadsväska för jag kan klara mig en månad på en öde ö bara jag har med mig den) ?De kan ha varit korv från förra gången v...