Håller min själ på att dö?
Är den redan död?

Bara jag själv kan skapa min egen lycka. En fin klyscha som vi nog alla hört fast kanske i andra ordalag.
Men är det så enkelt?

Efter fem år känner jag mig död inombords.
Jag gör saker som gör mig glad. Men sen..

Jag ska inte skylla på någon annan än mig själv för det är jag själv som satt mig i den situationen jag är i.

Jag har alltid haft svårt för at bara ”gilla läget” Jag vill ha liv runt mig. Jag vill ha glädje. Äkta sådan.

Jag vill ha engagemang. Lite utmaning i lagom dos. Samarbete. Ansvarstagande.

Något jag börjat inse som jag verkligen måste jobba på är att inte förvänta mig att någon annan ska göra mig lycklig.

Men vad gör man då när man känner att man blir neddragen i ett träsk av något man inte vill?

Alla har dåliga stunder. Dåliga dagar. Dåliga veckor. Men man måste ta sig upp ur dem.

Eller är det så enkelt att vissa människor inte kan släppa taget och bara ”go with the flow”? Följa andra i deras glädje?

Hur lever man då utan att behöva bekräftelse av andra?

Går det ens?

Jag har låg självkänsla och dåligt självförtroende. Det senare kanske kan vara svårt att tro på men så är det.
Jag är bara bättre på att dölja det än andra är bra på at upptäcka det.
Men varför skulle de upptäcka?

Jag vill inte vara sådan men efter alla år av att bli nedtryckt så har det satt spår i mig.

Det började redan när jag var liten krasst sett.
Det kanske inte var menat på det sättet men det kvittar. Det är hur jag upplevde det.

Och det pågick många år och fortsatte med otaliga elaka pojkvänner. Jag väljer att stanna vid det ordet men det var både psykiskt och fysiskt det tog sig uttryck.

För fem år sedan träffade jag någon som inte misshandlar mig.

Men varför dör jag inombords mer och mer?
Varför är jag så olycklig så jag snart spricker?

Det pågår mycket nu i vårt liv. Men varför kan man inte glädjas åt det som är bra?
Inte visa äkta glädje. För mummel är inte glädje.

Glädje är när man vill, tycker om och gör! Inte bara hänger med utan verkligen vill!


Just nu är det inte vidare lätt.
Det finns element i mitt liv som gör att jag inte kan bryta mig fri på ett enkelt sätt.
Det är inte möjligt att det kan bli så, så jag står ut. Jag kapslar in allt och dör.


Eller ska man säga stänger av?

Jag vill att någon ska vilja vara med mig. Visa det! Och vara intresserad av mig.


Ställer jag för höga krav? Kanske.

Men hur ska jag lära mig att inte bli ledsen för att andra inte ger mig det jag behöver?


Vad är det man behöver då som man inte kan ge sig själv?

Närhet!
Att bli sedd.
Att få betyda något för någon.

Det handlar inte om den där kommentaren o att tröjan var fin. Det handlar om så mycket mycket mer.
De där små detaljerna. Det där som gör att d verkligen har sett.

Det där som överraskar!

Om du ser att tröjan är fin precis när någon satt på den, då är det för lätt. Man får inte många sådana ”freespinns”



Kontentan av allt?

Jag kommer helt att utplånas när det gäller vissa bitar av mitt hjärta.

Det får vara så.


Just nu sörjer jag 3 saker.

1. Att ingen märker vad som ska ske.
2. Att vi firar fem år och jag får ställa till ett halvt bråk för att ens få en puss och kram och då är det för att trösta.
3. Att jag förslagit att han ska gå på dejt imorn, på vår femårsdag. Jag trodde aldrig i min enfald att han skulle tycka det var en bra idé. Men eftersom han då uppenbart inte tänkt någonting om denna dagen, då han råkar ha en ledig helg, så tänker jag inte tvinga honom. Jag har frågat några gånger om han ska och först har han inte vetat och hoppet har tänts men sen..
Och ställer han in NU så blir jag bara äcklad ännu mer över hans sätt att inte tänka.

Det måste inte kosta något att fira. Lite tända ljus som vi ju faktiskt har ståendes och ja, lite musik som man kanske kan orka ladda ner om man inte satt med all annan jävla skit.

Och ja, vi lever på sådant sätt att det är okej att träffa andra bara man är ärlig. Och där sket det ju sig direkt ikväll när han råkade glömma nämna at han kysst henne och bestämt definitivt.
Jag bör ju veta eftersom jag då ska åka bort med Sunna.

Korkat att sitta och vara ledsen över något jag själv bjudit in till?
Kanske men det var ett test, som han totalt misslyckades med.

Ja, jag är ledsen, bedrövad och olycklig.
Och det vet han sen länge länge.


Det gör så jävla ont.


När slutar hjärtat att slå för gott?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är verkligen fullt ös just nu. Jag sover inte längre. Är inne på mitt andra dygn utan sömn nu.Varför? För att slipap tänka. Jag ÄR lycklig. Men det finns bitar av mitt liv som är tunga.Att behöva ha tenktalerna ute HELA tiden för att kolla av Js ...

Varför verkar så mycket gå ut på att se så smal ut som möjligt? Kläder ska dölja valkar, framhäva ens bästa sidor osv. Och är man någon som inte följer strömmen så blir man uttittad för att man antingen visar hur stor/fet mage man har, vilka valkar ...

Julgranar..Nåt/några år hade jag rosa gran. En från Rusta om jag inte minns fel.Jag vill ha en blp och en i silver men med tanke på att de inte är gratis så avstår jag till förmån för den rosa jag har vars fot gått sönder.Förra året hade vi grön gran...

En smart sak är när man ställer saker som ska upp på andra våning MITT i trappen istället för i kanten där de glöms bort och bara samlar damm tills jag en gång i halvåret får et PMS-ryck och sorterar allt som då är totalt inaktuellt. Dock låter jag b...

Undrar vad det var för innehåll i påsen jag fann i min handväska (resväska som en del kallar den, jag nöjer mig med kontor/överlevnadsväska för jag kan klara mig en månad på en öde ö bara jag har med mig den) ?De kan ha varit korv från förra gången v...