Idag, eller egentligen igår, var vi hos barnortopeden med J.
Vi hade väl en del aningar om vad som skulle sägas men detta fanns inte på vår världskarta.

Den 31 maj i år så skadade sig J på dagis. Han halkade/snubblade till när han hoppade ner från lekstugan.
Vad vi kunnat få fram så blev han ledsen och grät vilket är extremt ovanligt för att vara J.

Han haltade under helgen så vi åkte in veckan därpå. De hittade inget fel men när vi kom tillbaka kort efter så blev vi skickade på röntgen av knä och ultraljud av höften.
De fann vätska i höften men knät var helt ok!

Vi fick träffa en vanlig ortoped som undersökte J osv och han skickade oss vidare till en barnortoped. Otroligt kompetent av honom.
Nytt ultraljud av höfterna och ny röntgen av höfterna.

Och igår då, torsdag, provsvar.

Han har Perthes.

Enligt 1177.se är det som en förkylning men läkaren och de sidor jag googlat fram så är det lite värre än så.

Var tredje månad är det nytt ultraljud och ny röntgen och läkarbesök i samband med detta.

Ännu vet ingen hur det kommer att utveckla sig.

Det känns ärligt som hela vår värld rasade samman. Inte detta också.. Varför ännu mer för vår lille Solstråle?

Nu har vi börjat smälta det lite mer. Pratat med vänner och smsat och fått  stöd och ventilerat lite men det är tungt. Förbannat tungt just nu.

Det är så jäkla lätt att bli bitter mitt i allt. Men vi försöker att inte bli det.

Dock kommer jag driva till nästa med ett vedträ över näsan, som kommer och klagar på en snuva eller en natts spysjuka.
Lite så känns det.

Ska fortsätta googla. Har redan hittat lite men det finns alltid mer.
Några saker jag nosat upp är tempurmadrass och sjukgymnastik. Ska ringa ortopeden imorn för att kolla. Det kan ju inte skada att fråga om man inte bör sätta igång direkt. Att få en tid för sådant kan ju ta sin lilla tid ändå.